Inledningen av år 2025 har präglats av stigande råvarupriser på bred front. Guld slog nya rekordnivåer kring 3 100 dollar per uns i början av året, kopparpriset har nått historiska toppnoteringar över 11 800 dollar per ton och även energiråvaror såsom olja och uran har stigit jämfört med för några år sedan. Denna råvaruboost ger medvind för flera svenska börsbolag, framförallt de med exponering mot gruv- och energisektorn. Vi går igenom trenderna, bolagen att hålla ögonen på samt hur investerare kan resonera kring sambandet mellan råvarupriser och aktier.
Råvarurally sätter tonen för 2025
Ädelmetaller glänser i den osäkra makromiljön – investerare söker trygghet i den gula metallen när inflations- och geopolitisk oro ökar, samtidigt eldas basmetaller på av den gröna omställningen och utbudsproblem.
Guld har inlett året med sitt bästa kvartal på 40 år och kostar idag 3 059 USD, analytiker spår dessutom fortsatt uppgång: UBS förutspår ett guldpris på 2 900 USD/uns till slutet av året och Goldman Sachs ser möjlighet till 3 000 USD.
Koppar, nyckelkomponenten i allt från elbilar till elnät, väntas hamna i ett strukturellt underskott – något som redan drivit priset till rekordnivåer i mars. Experter menar att kopparpriset kan närma sig 15 000 dollar per ton under året från dagens nivå om 9 360 dollar, givet kombinationen av stark efterfrågan och begränsat utbud.
Även industrimetaller såsom zink och nickel har återhämtat sig, stödda av ökande industriproduktion och lagerbrist.
På energisidan har oljan handlats stabilt kring höga nivåer runt 70–80 USD/fat under inledningen av året. Även om ett ökat utbud från nya projekt kan skapa motvind för oljepriset framöver, håller OPEC+ fortsatt i tyglarna och geopolitiska risker ger ett golv under priset.
Uran, som länge släpat efter, fick ett uppsving förra året med priser upp mot 100 USD/pund, innan en tillfällig rekyl. Inför 2025 räknar dock marknadsbedömare med att uranmarknaden stärks igen – Sprott spår en prisuppgång till runt 90–100 USD/pund till sommaren 2025 givet ökande efterfrågan från kärnkraftssektorn.
Sammanfattningsvis: råvarusektorn är på offensiven, och det märks även på Stockholmsbörsen.
Svenska gruvbolag glänser i metallboomen
Bland de tydligaste vinnarna på råvaruuppgången finns svenska gruv- och metallbolag. För gruvbolag generellt innebär ett råvarurally förbättrade nyckeltal – högre EBITDA, bättre rörelsemarginal och starkare kassaflöden – vilket kan öka avkastningen på investerat kapital (ROIC). Samtidigt förbättras finanserna: många passar på att amortera ned skulder eller höja utdelningarna under boomåren. En viktig faktor för svenska gruvbolag är även valutakursen: råvaror prissätts i regel i USD, medan en stor del av kostnaderna är i SEK eller EUR. En svag krona blir därför extra grädde på moset – intäkterna i SEK sväller när dollarn är stark.
Boliden, Sveriges gruvjätte, är ett skolexempel på hur stigande metallpriser kan turbo-ladda resultaten. När priserna på bolagets huvudsakliga metaller – koppar, zink och guld – stiger, ökar intäkterna markant. I senaste högkonjunkturen för metaller såg Boliden sina marginaler expandera rejält; Q3 2024 slog Boliden analytikernas förväntningar med god marginal, delvis tack vare högre metallpriser. För helåret 2024 ökade Boliden omsättningen med ~13% till 89,2 miljarder kronor och nådde en rörelsemarginal på 15,3% – en stark nivå som reflekterar gynnsamma råvaruvillkor. Gruvbolagets lönsamhet (ROE) har också klättrat i takt med metallpriserna, över 20 % under toppåret 2022. Utsikterna framåt ser ljusa ut: den globala efterfrågan på koppar och andra basmetaller väntas öka kraftigt med klimatomställningen, medan utbudssidan har svårt att hänga med. Affärsvärlden noterar att kopparmarknaden går mot ett strukturellt underskott, något som bör gynna priser och marginaler framåt. Boliden står väl positionerat att dra nytta av detta, efter expansionsinvesteringar i både gruvor och smältverk. Boliden har historiskt kunnat dela ut generöst i högkonjunktur och ändå stärka balansräkningen. Morgan Stanley har räknat ut att för Boliden kan en 5 % försvagning av kronan lyfta bolagets EBITDA med ca 9 %, givet att 80% av kostnaderna är i SEK/EUR medan inkomsterna kommer i USD. Denna valutamedvind har verkligen gjort sig kännbar de senaste åren då kronan tappat mot dollarn.
Även Lundin Mining, som numera äger flera av Lundin-sfärens gruvor i Europa (bland annat zink- och koppargruvor i Sverige/Portugal), gynnas när koppar- och zinkpriser stiger – intäkterna ökar utan att kostnadsbasen förändras nämnvärt, vilket ger hävstång på vinsten. Analytiker har pekat ut både Boliden och Lundin Mining som attraktiva investeringar just på grund av kopparcaset. Det är dock cykliska bolag; exponeringen mot metallpriser kan leda till kraftiga resultatsvängningar. Investorer i dessa aktier åtnjuter uppsidan i goda tider, men måste också tåla volatilitet när konjunkturen vänder.
Inte bara large-cap-bolagen mår bra. I guldfickan finns exempelvis Lundin Gold, som driver en av världens högsta grad-guldgruvor (Fruta del Norte i Ecuador). Med guldpriset på rekordnivåer har Lundin Golds kassaflöden och vinst ökat betydligt, vilket banar väg för aktieutdelningar och investeringar i nya fyndigheter.
Olja på höga nivåer – energibolag i fokus
Även oljerelaterade bolag surfar på råvaruvågen, om än i en något mer nyckfull marknad. Under 2022–2023 rusade oljepriset periodvis över 100 dollar fatet, men har sedan stabiliserats runt 70–80 dollar. Generellt gäller för oljeproducenter att varje extra dollar över produktionskostnaden går rakt in i rörelseresultatet – så perioder av dyr olja innebär typiskt rekordmarginaler och hög avkastning på kapital. Många oljeaktörer passar därför på att bygga kassa under dessa perioder. För investerare att notera är att flera svenska oljebolag som Tethys Oil, International Petroleum Corp (IPC) och EnQuest (London-baserat) också befinner sig i gynnsamma lägen vid 75–80-dollarsolja; de genererar solida vinster och en del återför pengar till aktieägarna via utdelningar eller återköp.
Africa Oil, ett Stockholm-noterat oljebolag med tillgångar i Afrika, såg en dramatisk vändning i sin ägarvänlighet tack vare oljeuppgången. Bolaget införde en första utdelningspolicy 2022 med en initial utdelning på 0,05 USD per aktie, en direktavkastning om 2,6 %, – något som möjliggjordes av de starka kassaflöden man fick från andelen i nigeriansk oljeproduktion när priset var högt. Africa Oil har dessutom kunnat återköpa aktier och investera i nya projekt, tack vare oljeboomen.
Maha Energy, en svensk småbolagsfavorit inom oljeproduktion (med fält i bl.a. Brasilien), är ett annat exempel: när oljepriset är högt ser Maha vinsten explodera tack vare bolagets operativa hävstång, medan svaga oljepriser snabbt kan sätta verksamheten under press. 2020 års prisras tvingade Maha till nedskrivningar av vissa oljetillgångar, men i kontrast hjälpte nästan rekordhöga oljepriser under 2022 bolaget att vända till vinst och stärka finanserna (enligt bolagets ledning).
Samtidigt finns ett frågetecken: oljemarknaden står inför en möjlig överskottsperiod. Internationella prognoser pekar på att utbudet kan öka markant under 2025 med nya projekt som går live, medan efterfrågan dämpas något av ekonomisk osäkerhet och effektivisering. Om så sker kan oljepriset hålla sig i schack eller till och med falla något från dagens nivåer – Reuters konsensusprognos antyder priser kring övre 60-dollar spannet nästa år, enligt branschkällor. För bolagen innebär inte det någon katastrof så länge priset håller sig över brytpunkten för lönsamhet, men uppsidan blir mer begränsad. Africa Oil och IPC har relativt låg kostnadsproduktion via sina fält, så de klarar även en mild sättning. Maha Energy och andra högre kostnadsproducenter är mer känsliga. Viktigt är också valutafaktorn här: oljebolag säljer i USD medan kostnader (t.ex. personal, lokala kostnader) kan vara i lokal valuta eller SEK – en fortsatt svag krona ger alltså extra intäktsboost för svenska oljeproducenter, på liknande sätt som för gruvbolagen.
Småbolag rider på råvaruvågen
Råvarurallyt gynnar inte bara de stora drakarna utan ger också nytt liv åt mindre, mer spekulativa bolag inom prospektering och tidig produktion. Generellt visar 2025 års råvarutrend att investerare är villiga att prisa in en ljus framtid även för mindre bolag – något som kan ge god avkastning för den som plockar rätt råvarukort, men som också kräver hög riskvilja.
Beowulf Mining, ett mindre prospekteringsbolag listat i Stockholm (och London) med projekt inom järnmalm i norra Sverige och grafit i Finland, är ett talande exempel. Bolaget har i många år kämpat för tillstånd och finansiering för att utveckla järnmalmsfyndigheten Kallak. När järnmalmspriset stiger och råvarusektorn är het blir investerare mer benägna att satsa på projekt som Kallak – aktien tenderar få ett lyft av ökad optimism i sektorn. Högre prisnivåer ökar också sannolikheten att projektet blir lönsamt om det väl kommer igång.
På liknande vis ser vi att juniora gruvbolag som Copperstone Resources (koppar/guld-projekt i Lappland) och Arctic Minerals (prospekterar koppar i Dalsland) får ökat intresse under råvaruhausse. Nyligen rapporterade Arctic Minerals om stora kopparfyndigheter i Sverige, vilket marknaden tog emot med entusiasm i spåren av kopparprisets rekordnotering. Småbolag inom råvaror fungerar ofta som en hävstång på råvarupriset: de saknar ofta egen intjäning, så deras värde bygger mycket på framtida potential och prisantaganden. När sentimentet är positivt och prisprognoser skruvas upp, kan kursreaktionen bli explosionsartad uppåt. Självklart finns motsatt risk i sämre tider – är råvarumarknaden iskall kan finansieringen snabbt torka ut för prospektörer.
Det är inte bara gruvsektorn som har små spelare; även inom olja finns svenska småbolag såsom Crown Energy och PetroNor (norskt-baserat men nordisk handel) som rör sig kraftigt med oljeprisets svängningar.
Och glöm inte uran-temat: Sverige har historiskt varit restriktivt, men med det globala uppsvinget för kärnkraft förs diskussioner om att tillåta uranbrytning igen. Skulle det ske kan aktörer som Aura Energy (listat i Sverige med urantillgångar i bl.a. Afrika), District Metals och andra prospekteringsbolag få vind i seglen.
Starkare marginaler och valutamedvind för producenter
En råvaruboost märks direkt på sista raden hos producenterna. När försäljningspriserna ökar snabbare än kostnaderna förbättras marginalerna. Många råvarubolag har relativt hög fasta kostnader – t.ex. så har gruvdrift har stora initiala kostnader oavsett om malmpriset är högt eller lågt – så intäktsökningar går till stor del ned som ren vinst.
Det syns i siffrorna: Boliden ökade rörelsemarginalen från ca 6–7% år 2020 till över 15% år 2024 i takt med metallprisernas återhämtning. Olje- och gasbolag kan under toppcykler rapportera rekordhög netback per fat (intäkt minus driftskostnad). Höga marginaler och kassaflöden driver upp avkastningen på eget kapital (ROE) och avkastning på investerat kapital (ROIC). Exempelvis hade Boliden över 20 % ROE 2022, en period med mycket höga metallpriser – långt högre än bolagets kostnad för kapital, vilket visar värdeskapandet i boom-år. För aktieägare kan detta innebära ökade utdelningar, återköp eller tillväxtinvesteringar finansierade internt. Vi såg t.ex. Africa Oil införa utdelning när oljeprisets styrka gav dem stora överskottsflöden.
Även valutakurserna spelar in i marginalbilden. Som nämnt ovan gynnas svenska exportbolag av en svag krona. Intäkter i USD blir värda mer i SEK, medan många kostnader (löner, el, lokala tjänster) betalas i krona. För gruvbolag som Boliden medför en femprocentig kronförsvagning upp till 9 % högre EBITDA enligt beräkningar – en betydande effekt. Under året har kronan fortsatt ligga på historiskt svaga nivåer mot dollarn, vilket ytterligare späder på vinsterna för råvaruexportörerna. Detta kan ses som en bonus, men är inget man kan ta för givet långsiktigt (skulle kronan stärkas framöver kan det bli motvind trots höga råvarupriser).
Dock ska man inte glömma kostnadssidan: Råvaruboomer tenderar förr eller senare leda till kostnadsinflation även för producenter. När metall- och oljepriser stiger ökar ofta kostnader för insatsvaror, energi och arbetskraft i gruvor och oljefält. Till exempel kan ett högt oljepris driva upp bränslekostnader för ett gruvbolag, och högre metallpriser kan innebära ökade royalty- eller skatteutgifter till staten. Hittills under denna uppgång har de flesta svenska råvarubolag kunnat hantera kostnadsökningar och ändå förbättra sina marginaler netto, men det är en balansakt att hålla ögonen på. Investerare gör klokt i att granska bolagens kostnadskontroll – de bäst positionerade är ofta de som klarar hålla nere enhetskostnader även när konjunkturen är het.
Sammanfattning: råvaror och aktier – hur de hänger ihop
Slutligen, hur ska man som investerare resonera kring korrelationen mellan råvarupriser och aktiekurser? Generellt finns en tydlig koppling: bolag som producerar en råvara tenderar att korrelera positivt med priset på den råvaran. När oljepriset stiger brukar oljeproducenters aktier stiga, och när guldpriset går upp får guldgruvebolag vind i seglen – eftersom marknaden prisar in högre framtida vinster. Korrelationen är dock sällan 100-procentig eller linjär. Dels har bolagen ofta flera faktorer som påverkar (produktionstal, upptäckter, politiska risker, hedgingprogram etc.), dels kan aktiemarknaden ligga steget före och redan ha prisat in en del av råvarurörelserna. Tidsaspekten spelar roll: på lång sikt speglar aktiekursen oftast råvarans fundamenta, men kortsiktigt kan de spreta. Till exempel kan ett gruvbolags aktie falla trots högre metallpris om bolaget drabbas av produktionsproblem internt.
En annan viktig insikt är att sambandet kan vara omvänt för konsumenter av råvaror. Bolag som använder mycket råvaror som insatsvaror gynnas av lägre råvarupriser. Aktiespararna påpekar att exempelvis flygbolaget SAS får en rejäl vinstskjuts av lägre oljepris (billigare flygbränsle) – och motsatt, när oljan blir dyr pressas deras marginaler. Samma gäller för industrier som stål (där SSAB påverkas av järnmalms- och kolpriser) eller skogsbolag (påverkas av massapriser). Således fungerar råvaruaktier både som hedge och spekulation: gruv- och oljeaktier ger exponering mot stigande råvarupriser, medan vissa verkstads- och transportaktier nästan kan ses som en hedge mot höga råvarupriser (de går bättre när råvaror faller).
Korrelationen mellan råvaror och aktier är också beroende av makrofaktorer. Ibland ser vi att råvaror och aktier överlag rör sig motsatt: t.ex. guld stiger ofta när börsen faller, vilket gör guldbolag till defensiva placeringar. I andra lägen, som under en bred högkonjunktur, kan både råvarupriser och börskurser stiga hand i hand (drivna av stark efterfrågan och tillväxt). 2025 tycks vara ett år då råvaror går starkt trots en blandad börs – en påminnelse om att diversifiering över tillgångsslag kan löna sig. Att äga råvaruaktier kan ge portföljen ett extra ben att stå på vid börsoro, särskilt eftersom råvaror ofta har låg korrelation med traditionella aktier och obligationer över tid. Samtidigt ska man vara medveten om att råvaruaktier i sig är volatila och cykliska.
Hur kan investerare tänka framåt? Givet trenden med fortsatt råvaruprisuppgång fokuserar många på bolag med stark koppling till råvarorna men utan alltför hög kostnadsinflation. Svenska gruvbolag som Boliden erbjuder relativt stabil exponering mot metallrallyt, med diversifiering över flera metaller och robust historik. Oljeproducenter som Africa Oil/IPC ger direkt hävstång på oljepriset men kräver att man följer makroutvecklingen noga. Småbolag som Beowulf eller Copperstone kan ge mycket hög avkastning om råvaruboomen fortsätter, men där tar man också bolagsspecifika risker. En balanserad råvaruportfölj kan därför kombinera några större, lönsamma producenter med en krydda av mindre explorationsbolag. Som alltid är timing viktigt – råvarucykler vänder förr eller senare. Men med de långsiktiga drivkrafterna (grön teknik, inflation, geopolitik) som nu talar för råvaror, och med 2025 som startskott för en potentiellt stark period, kan svenska råvaruaktier mycket väl fortsätta att leverera guldkantad avkastning.
